De flesta av er har säkert sett det här men det är löjligt roligt och välgjort faktiskt. Kanske så här vi får förklara saker och ting från och med nu?

Här är de fyra korta filmer som gjorts till kampanjen Ditt viktigaste val och som deltagande församlingar har möjlighet att använda. Visst är de bra?

Vård för själen from Ditt viktigaste val on Vimeo.

Omsorg på riktigt from Ditt viktigaste val on Vimeo.

Kunskap för livet from Ditt viktigaste val on Vimeo.

Arbete med mening from Ditt viktigaste val on Vimeo.

För nåt halvår sen fick jag lära mig att man inte får säga IRL längre när man pratar om att ses eller höras ”live” istället för via dator och internet. IRL står ju för ”In real life” och tydligen ska vi lära oss att datalivet är lika verkligt som det fysiska livet bortanför datorn. Nog rätt och riktigt, de konversationer jag har i en chat eller ett mail tar jag ju på lika stort allvar som de jag har över telefon eller en kopp kaffe.

Så. Istället för IRL ska vi säga AFK – ”Away from keyboard”. Det har alltså inget med hur verkliga saker är att göra utan bara om vart man fysiskt befinner sig; ”vi kan ta det när vi ses AFK”. Alltså, vi pratar om det när vi ses. Typ.

Men nu börjar jag fundera. Jag meddelade en sak på mitt Facebookkonto häromdagen. Ändrade en inställning bara. De angick något som har varit ett faktum i mitt liv ganska länge men som jag bara inte ändrat. Mest av rent oengagemang för min egen presentation på FB, och kanske lite av integritetsskäl och med omsorg om det nära.

Men inom ett par minuter insåg jag följande faktum: Det som inte finns på Facebook finns inte alls! Står det inte där är det fömodligen inte sant. Överfölls av ett otaligt antal ”äntligen” som alla var trivsamma och glada men som får mig att ställa mig frågan; Har vi skapat ett IRFL? ”In real Facebook life”? Och har vi nån form av anmälningsplikt på vår tillvaro när det kommer till sociala medier?

Och om så är fallet, är det inte då vi blir slavar under kommunikationen snarare än tvärtom? Hur stor rätt har vi till varandras liv och leverne om vi nästan förväntar oss att vi ska servas med sån information? Har vi skapat nån form av anmälningsplikt för våra egna liv? Bara undrar. Stillsamt, förundrat och väldigt osurt. Men frågan känns på sin plats på nåt vis.

Och just, tack för alla tummar upp, ni FB-vänner. Det är ju en glädje att mitt IRFL-liv gillas. Jag gillar det rätt mycket själv.

Sitter och filar på en blogg om det där med att gå i mörkret typ… Kolla in det här så länge. Ett smakprov på Jeff Manions fantastiska fredagsmorgonsstart på GLS.

Efter den flängigaste sommaren någonsin landade jag tillbaka i Stockholm igår förmiddag. Nu så! Hösten är i antågande. Regnet strilar ner, livet ska återvända i sin mer normala form. Det finns tusen saker att blogga om, ska försöka komma ifatt här så småningom. Stort tack till alla er som kikar in här och följer mina sporadiska tankar.

På återläsande inom kort!

Vi jobbar ju med kampanjen Ditt viktigaste val en del och nu är den bok som Niklas Piensoho skrivit i samband med den släppt! Hurra! Fort har det gått men riktigt bra blir det. Skynda att fynda!

Kanske har du redan sett den här. Men den känns som ett tyst, skarpt inlägg i debatten på något vis…

Nej, jag dog inte. Men satte mig på ett plan och åkte över till Europa igen. Missade Stockholm och hamnade i Köpenhamn. Ett par tåg- och biltimmar senare hamnade jag i Svendborg. Undervisar nu här ett par dagar på ett fantastiskt event som heter emax. Hur roligt som helst även om jag måste erkänna att tröttheten och jetlagen gör sitt. Hade just en 75 minuter lång föreläsning på engelska där jag tappade typ vartannat ord kändes det som, men folk verkade någorlunda nöjda.

Återkommer om det. Men återkommer framförallt med ett gäng korta filmer från GLS. Så mycket spännande jag inte hunnit skriva om Jag hoppas verkligen att ni hakar på och upplever detta med oss i Sverige i oktober!! Det är värt hur mycket som helst.

Stundens talare Jack Welch:

If leaders do not feel the fire, it is hard to pass it on.

You wanna hire smarter people because you want to get smarter.

Det är fantastiskt befriande att lyssna på en 74-årig man som blivit utsedd till en av världens bästa ledare och som tycks ha förlorat all form av prestige. Guld.

Ok, nu ökar förväntningarna hos mig igen. Grundaren av och ”förste skoutdelaren” hos TOMS Shoes är här, Blake Mycoskie. De har en grymt hållbar idé. För varje par skor deras kunder köper ser TOMS till att någon som inte har ett par skor någon annanstans i världen. De är inte dyrare än andra märkesskor – affärsidén är brilljant.

Det coola med TOMS är att de inte bara vill ge med hela sitt hjärta, de tror på givande som en framgångsrik strategi. Blake berättar coola exempel om hur deras kunder passionerat berättar för främlingar om sina skor. Plötsligt har de en produkt som gör reklam för sig själv och som på så vis gör mer för världen.

All we have to do at TOMS is focusing at giving. If we do our customers will do the rest.

De bra ledarskapsexemplen fortsätter. Blake äger företaget och är chef för det, men har ett skrivbord i kontorslandskapet som alla andra. Något som är mycket mer förvånande för amerikaner än för oss svenskar som är vana vid platta organisationer.

Varje anställd som varit på TOMS i två år blir bjuden på en resa någonstans i världen där de får vara med och överlämna skor.

You can’t incorporate giving into a culture. Or service. But when you do start giving you forget about your own problems.

”A non profit culture at a full profit company”. Blake har bra förklaringar på varför de satsat på ett företag istället för en välgörenhetsorganisation. De har idag hjälpt 680 000 barn att få ett par skor. Blake menar att de hade kunnat hjälpa fler snabbare om de hade varit en organisation som hade fått pengar och bidrag men att han sen hade fått satsa all sin tid på hitta sponsorer och folk som vill vara med. Nu är de istället ett företag med marknadsföring som sköter sig ganska självt och kan på sikt hjälpa många, många fler.

It is never too early to start giving. Better start now and you are gonna gain from that later in your life.

TOMS satsar också på sociala media och på relationer på smarta vis. I april utlyste de en kampanj och uppmuntrade folk att gå barfota en dag för att de – när de fick frågan – skulle förklara hur många i världen som gick utan skor och vad det innebar. 1600 kampanjer genomförder och mer än 250 000 människor hakade. Se där…

När man gör sånt här vill ju folk vara med. Microsoft, till exempel, gav TOMS extremt mycket fri marknadsföring. Gör nåt smart så hakar andra. Och andra teknikföretag som har förstått en yngre generations vilja att engagera sig har hört av sig till TOMS och vill vara med, för att de når precis den målgrupp som är svår att nå.

Kolla in den här filmen, 7000 personer sitter här inne just nu och är ganska berörda…

Nästa barfotadag är 5 april nästa år. Ska du haka på?

Blake berättar om exempel där barn har gått till skolan var tredje dag för att de har delat på ett par skor syskonen emellan. Det är märkligt att det är små saker som skor som man inte klurat så mycket på, som kan vara avgörande för folks framtid.

Young kids today wants to do something, we want to have a voice, we want to change but we don’t always do how to do that. TOMS shoes makes it really easy for them to act, to support something. And they want to tell the story, I see the passion in their eyes.

Jag erkänner. Jag är ganska golvad. Ska snart sluta vara golvad. Men den här dagen… jämfört med igår som var galet bra så är den här dagen fantastisk!

En sak till bara… När han nu slutar så ställer sig 7000 pers upp och skriker. Det är den här typen av killar som är den nya tidens rockstjärnor.